eveliina.

Ni vet den där första dagen i skolan när man var yngre, kan väl idag liknas med första dagen på nya jobbet. Så kändes det på min första träning på IKHP, med skillnad att det inte finns någon mysig introduktion på ett par veckor utan det är pang bom på en gång=prestationsångest.

Jag mötte upp IKHP Running Team, idag bestod teamet av 6 långa vältränade herrer och lilla jag (dålig uppslutning under sommarträning). På dagens schema stod 70/20 intervaller, 70 sek (för mig) högintensiv löpning (ca 3,30min/km) och 20 sek vila. Såklart så känns 70 sek som en evighet och 20 sek som en millisek. Lugnt tänkte jag, fram tills att tränaren sa: 25 Gånger. (GULP, jag brukar köra fem, fick dock dispans på att köra 20 eftersom jag var ny (och halva benlängden jämfört med resten av gänget..)

Kl 19.30 kunde jag konstatera att jag genomfört mitt första riktiga intervall pass, känslan av totalt matthet och stolthet känns riktigt bra. Behövde verkligen få en spark i baken och sluta "slöjogga på 5min/k tempo". Totalt blev det 10.25 km, varav 4km var uppvärmning (i 4.50 tempo och nerjobb 1k).

Direkt efter detta åkte jag hem till mamma för att belönas med kvällsmat! Igår tisdag så klarade jag knappt av 7k PW för att få igång cirkulationen efter en natts sömn.

Idag är det alltså dags för mardrömspass nummer 2, dock lite lättare och med löptekniksträning.

Mitt mål är milen på 45 vid tjejmilen i september, min senaste officiella tid från föregående år är 47:16.